#fuckcancer

IMG_7577

#fuckcancer

För två år sedan var Yacob en glad, 26-årig student och ordförande för Liberala Studenter Göteborg. Sen fick han cancer. På twitter och facebook han sedan dess fört kampen mot sjukdomen. I år har han gjort comeback och i slutet av maj avslutas hans behandling.

Juni 2011. Solen skiner på klarblå himmel. Och från den himmelen slår blixten ner. Yakob har precis avslutat tredje terminen på socionomprogrammet i Göteborg och ser fram emot Liberala Ungdomsförbundets kongress som han senare under sommaren ska besöka i egenskap av ordförande för Liberala Studenter Göteborg. Under våren har Yacobs mage växt. Han har känt sig svag och febrig och haft frossa. Vid ett sjukhusbesök i maj frågade en sköterska om det inte bara rörde sig om en förstoppning. Yacob var tveksam. Så en morgon i juni ringer hans telefon.
– Hej Yacob, jag ringer från Sahlgrenska. Du behöver omedelbart komma in.
Yacob blir orolig men tänker att det troligen bara rör sig om någon vanlig infektion och åker till sjukhuset. Väl där uppmanas han att tillkalla sin familj.
– Yacob, du har akut leukemi, säger doktorn på Sahlgrenska.

Testerna som togs i maj har kommit tillbaka. Det var ingen förstoppning, det var Yacobs mjälte som hade svällt upp, ett vanligt sjukdomstecken vid akut leukemi. Symptomen beror till störst del på att de normala blodkropparna ersätts av leukemiceller vilket förstör blodbildningen i benmärgen.
”Du har akut leukemi” är de sista orden Yacob tydligt hör på flera timmar. Yacob står i det sterila undersökningsrummet. Han ser sin syster slå handen för munnen och han ser sin mor brista ut i gråt. Han ser hur doktorns läppar fortsätter att röra sig. Distat hör Yacob något om behandling. Sen är det svart.

I mitten av maj nästan två år senare träffar jag för första gången Yacob. Vi har tidigare bara pratat över telefon men Yacob hälsar som om vi varit vänner i flera år. Vi träffas på Järntorget, nära det socialkontor där han nu gör sin praktik, och han föreslår ett café dit vi kan gå. Under vandringen genom Haga ställer han flera frågor om saker jag kort nämnt på telefon, saker mina bästa vänner inte har kommit ihåg att fråga om. Han skrattar mycket och verkar genuint intresserad. Sedan börjar vi prata om honom.
– När jag vaknade upp där i juni efter att doktorn berättat om min leukemi kunde jag inte tänka på cancern, det enda jag tänkte på var LUF-kongressen, säger Yacob.

– ”Jag kan inte komma på kongressen, jag har fått cancer” skrev jag i ett meddelande till en partikamrat, inget mer. Det är ett rätt sjukt SMS att skriva inser jag så här i efterhand, fortsätter han.

Yakob har varit en flitig användare av sociala medier så länge fenomenet har funnits. I skrivande stund har han tweetat 25 003 gånger. Han har strax över 650 följare på Twitter och följer själv ungefär lika många. På Facebook är han ständigt aktiv i samhällsdebatten, han skriver och delar flera saker om dagen. Cancer-meddelandet till partikamraten var det första han skrev om sin sjukdom. Efter det flyttade han rakheten som fanns i sms:et till de sociala medierna.
– Att ha haft möjligheten att skriva om mina frustrationer och lyckostunder har varit fantastiskt. Jag tycker att alla borde skriva om saker som är svårt.

Facebook och Twitter har enligt honom själv spelat en stor roll i hans tillfrisknande. Han har öppet berättat om sin sjukdom, om hur han har mått och om hur han hanterat det. Han berättar att han har känt att han fått styrka dels från att berätta om något som det sällan pratas om och dels genom att bara få ut sina känslor utan att belasta någon specifik vän. Att få glada, påhejande tillrop i skrift var också styrkande. Dessutom har han på de sociala medierna kunnat fortsätta att föra debatter om saker han brinner för. Utan facebook och twitter hade det inte varit möjligt och han hade tvingats sluta med en av sina favoritsysslor.
– Det värsta jag tror kan hända med någon som är sjuk är att man förändrar sitt liv totalt. Visst, man måste inse och acceptera att man inte klarar av allt det man gjorde förut. Men jag tror att man så mycket som möjligt ska vägra att vara sjuk.

Yacob fick göra avkall på sitt uppdrag som ordförande för Liberala Studenter i och med sjukdomen. Han var även tvungen att ta ett avbrott i sina studier. Till en början försökte han gå på lektionerna men efter att hans lärare ett par veckor in i terminen sa åt honom att han verkade alldeles för trött kände han att det var dags att acceptera sina svagheter. I samband med det förändrades även Yacobs politiska åsikter en aning. Från att ha varit nyliberal med tankar om att ensam är stark vände han och gick mer åt det socialliberala hållet.
– Man behöver människor runt omkring sig. Ingen klarar av att gå igenom en sådan här sak själv. Jag är fortfarande folkpartist men jag tänker annorlunda om till exempel sjukvården idag. Det behövs bra skyddsnät. Ensam är inte stark.

Yacob slänger ur sig mängder av komplimanger under vårt samtal. Han har alltid varit en positiv man men sjukdomen har lärt honom hur viktigt det är med de små glada tillropen. Att säga att någon har en fin klocka eller att någons hår är extra bra just i dag kan göra hela dagen menar han. Självkänslan har varit viktig för Yacob under sjukdomsperioden. Hur han såg ut påverkade honom starkt. Om han gick till skolan och fick höra att han såg bra, eller ännu bättre, frisk ut från någon klasskompis ökade hans välbefinnande enormt. Komplimanger har spelat en stor roll.
– Jag tycker att alla människor borde ge minst två komplimanger om dagen. Det kan vara vad som helst till vem som helst. Det kan vara till en vän eller till någon du möter på gatan. Alla hade mått så mycket bättre.

Yacob är en av de 1184 personer som år 2011 diagnostiserades med någon form av leukemi. För honom har det gått bra, cancern är på väg bort och han har börjat kunna återuppta det liv han tvingades avbryta för två år sedan. Han var då student på socionomprogrammet och första steget tillbaka var att under våren genomföra den halvårspraktik som ingår i programmet. Yacob är övertygad om att hans lyckade kamp har mycket att göra med att han valde att försöka vinna, att han valde att inte låta sjukdomen slå honom. Han vägrade att sjukskriva sig, gick på så många lektioner han orkade och festade när han fick möjlighet till det.
– Folk tror och tycker att man måste leva så himla rent när man får cancer. Att man aldrig kan festa eller ha kul. Jag stör mig på de fördomarna. Jag dricker några glas vin ibland och jag tar en cigg då och då. Det gjorde jag under de värsta perioderna med. Det är gott och får mig på bra humör. Och det är liksom det som är det viktiga.

Yacob känner sig frisk nu och det märks. Han är full av liv och pratar energiskt om politik, läget i världen, sin sjukdom och sina drömmar. Ända sedan han återupptog sina studier på socionomprogrammet i januari har han känt hur han börjat vinna mot cancern. Orken att röra på sig har återvänt. Styrkan börjar komma tillbaka. Hans hår är ruffsigt i en snygg frisyr och snart ska han skiljas från något som varit en ständig närvaro i hans liv de senaste två åren. Den 31 maj är Yacobs sista dag på cellgiftstabletter.
– Då ska jag kasta min pillerburk i älven och skrika ”FUCK YOU CANCER”!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.