”Separationer. Livet är fullt av dem”

”Separationer. Livet är fullt av dem”

I början av januari lämnade jag in den uppsats som jag arbetat med under hösten på historiska institutionen i Lund. Två veckor senare hade jag mitt sista seminarium med den klass jag gått med i ett år. Och två dagar efter det lämnade jag Lund som varit min hemstad de senaste två åren. Kvar i Lund var min flickvän, flera av mina närmsta vänner och det sjumannakollektiv jag haft som hem.

Separationer. Livet är fullt av dem.

Det är sällan man hör någon som njuter av en separation. Den är plågsam och smärtsam. Men det är faktiskt också sällan man hör om någon som med perspektiv på separationen inte mår bättre. Mer ofta än sällan möter jag människor som efter en separation mår bättre än tidigare. Separationen blir en nystart. En chans att lämna gammal skit och bygga något nytt.

För mig var det så i vintras. Jag var utled på Lund, staden sög musten ur mig. Även om jag älskade min uppsats så hatade jag den. Även om jag älskade mitt kollektiv så hatade jag det. Även om jag älskade festen så hatade jag den. Att lämna in uppsatsen, att slippa all den ångesten, var en av de bästa känslorna jag upplevt. Att separeras från den var en befrielse. Att lämna mitt kollektiv var en befrielse. Att lämna Lund var en befrielse. Och det blev början på något nytt. Jag flyttade till Göteborg, började på journalistutbildningen och träffade många nya vänner, av vilka flera medverkar i det här numret av Publik.

Jag tänker på min mormor. De sista åren min morfar var i livet var jobbiga för mormor. Morfar var en man som ville göra saker själv. Han ville aldrig lägga onödig vikt på mormor utan ville vara en självständig människa. Det förändrades inte för att han fick en stroke och blev satt i rullstol. Det som förändrades var hans möjlighet att göra saker. Så till hans stora förtret tvingades mormor utföra det han ville få gjort. Mormor fick slita för någon som egentligen inte ville ha hennes hjälp och hon blev mer och mer utsliten. Efter den där hemska natten när morfar gick bort var mormor helt förstörd. Den hon levt med i nästan hela hennes liv var borta. Den hon älskade mest var borta. Hennes bästa vän var borta. Men med honom också en stor börda. Allt eftersom tiden gick blev mormor starkare och gladare. I dag är hon gladare än vad jag sett henne på flera år. Separationen genom döden från min morfar blev början på något nytt.

Visst saknar mormor min morfar. Det berättar hon varje gång vi pratar. Hon berättar varmt om hur han var. Hon talar livligt om deras resor. Om hur det var när de fick sina barn. Om bouletävlingar de vann. Om musik de lyssnade på. Separationen har gjort att hon minns det vackra och kan leva sitt nya liv fullt ut. Så hoppas jag nån gång kunna känna för Lund.

Nästan ingen som medverkar i det här numret av Magasin Publik har varit med tidigare. I februari såg det ut som att tidningen skulle dö ut. Så kunde vi inte ha det tänkte jag och några vänner och vips blåste friska vindar i seglen. I numret får ni läsa om separation från olika vinklar. Det är ett spännande ämne.

Välkommen!

Post navigation

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.