Hur serien om makt tog makten över mig

jonbreakingbad

Hur serien om makt tog makten över mig

Det var den förste mars, våren hade börjat komma till Göteborg och jag hade inte rökt en cigarett på två dagar. Anledningen till det: jag hade inte varit utanför min dörr på två dagar. Anledningen till det: jag kunde inte lämna min säng. Anledningen till det: Breaking Bad.

Breaking Bad, TV-serien om den cancersjuka, överkvalificerade läraren Walter White som råkade bli drogkung i den amerikanska södern fängslade miljoner tittare och för varje avsnitt som sändes blev tittarskaran allt större. Seriens första avsnitt sändes i den amerikanska tv-kanalen AMC den 20:e januari 2008. Lite mer än fem år senare, en natt i februari, såg jag det avsnittet på streamingtjänsten Netflix. Det var min trendkänsliga vän Petter som tipsade mig om Breaking Bad, han började kolla på serien i september 2010.

– Jag läste om Breaking Bad på någon blogg och kollade upp handlingen på IMDb, sedan slaktade jag säsong
ett på två dagar, säger Petter.

Från 2010 hörde jag Petter regelbundet prata om den ”fantastiska serien Breaking Bad”, det tog mig ytterligare två och ett halvt år innan jag började kolla.

Netflix är en tjänst för att strömma film och tv på internet. Tjänsten är närmast barnsligt enkel att använda och den rekommenderar filmer och serier som passar just den som tittar. När man har sett klart en film får
man direkt upp ett förslag på en ny film som matchar det man tidigare tittat på. Om man kollar på tv-serier startas nästa avsnitt automatiskt 15 sekunder efter man sett klart det föregående. Det var på Netflix jag började se på Breaking Bad. Efter första avsnittet började avsnitt två, efter avsnitt två började avsnitt tre och så höll det på. För att använda min trendkänsliga vän Petters termologi slaktade jag säsong ett. Och säsong två. Och säsong tre. På två dygn. Två dygn är 48 timmar. De tre första säsongerna av Breaking Bad är sammanlagt 1584 minuter, eller 26,5 timmar. Serien om hur en maktlös medelålders man blev världens bästa crystal meth-kokare hade tagit makten över mig.

Den här typen av tv-tittande kallas populärt för binge watching. Jag berättar om fenomenet för Elisabeth Punzi som forskar inom psykologi och då framför allt missbruk och överkonsumtion vid Göteborgs Universitet.

– Det är ett ord som kommer från missbruksvärlden, som binge drinking och binge eating, säger hon.

Binge drinking innebär att man dricker enorma mängder alkohol på kort tid för att bli så full som möjligt. Binge eating innebär att man trycker i sig stora mängder mat på samma vis. Båda uttrycken kopplas ofta till missbruk. Ett sätt att definiera missbruk är att man låter sitt brukande gå ut över andra delar av ens liv. Normalt lever jag ett mycket socialt liv, jag är ute ofta, jag umgås med vänner, jag lagar mat och jag är i skolan mycket mer än jag behöver. Jag trivs att vara bland folk. However, under de två dygn som jag låg i min säng och kollade på Breaking Bad pratade jag inte med någon av mina vänner, inte ens på telefon. Jag åt endast fil och flingor och jag skolkade aktivt från skolan. Mitt tv-tittande gick alltså helt klart ut över mitt normala liv. Så kan man kalla mitt maratontittande av Breaking Bad för ett missbruk? Finns det något som heter TV-missbruk?

– TV-missbruk är ett ord som verkar vara på tapeten just nu men det är ingen etablerad term inom psykologin. Det är visserligen inte okänt att människor kollar så mycket på tv att det går ut över deras liv men jag vet inte om jag vågar kalla det för missbruk, säger Elisabeth Punzi.

Det här viset att kolla på TV har möjliggjorts av ny teknik, som Netflix (och i förlängningen bra datorer och snabbt bredband), men det började tidigare än så. Första gången jag maratonsåg en serie var hösten 2006. Den andra säsongen av The OC hade precis släppts som DVD-box, jag köpte den och valde att se alla 24 avsnitten (ett avsnitt är 42 minuter) på en helg. På den tiden gick jag i andra ring på gymnasiet och bodde hos min mor och far, det var problematiskt för mig. Jag var tvungen att ljuga för dem och säga att jag faktiskt pluggade och inte alls kollade på en tv-serie. Jag sa att jag hade prov på måndagen och tog sedan den blåa DVD-boxen med mig in på mitt rum där jag låste in mig med min laptop i knät och hörlurar i öronen. Mina föräldrar lyckades få ut mig från mitt rum vid enstaka tillfällen för att trycka mat i min mun (”du måste äta ordentligt när du pluggar”) och för att rasta min hund (”men mamma, jag hinner inte, det här provet är jätteviktigt!”). När jag kom hem från skolan på måndagen frågade mina föräldrar hur det gått på provet och jag svarade ”Bra, jag tror jag fick A.” varpå mina föräldrar frågade när svenska skolan börjat med bokstäver som betygsystem. I mina tankar var jag på high school i Kalifornien. Där har de inte MVG, där finns bara A.

– Ny teknik skapar nya vanor och där hänger inte alltid forskningen med, säger Elisabeth Punzi och fortsätter, det kan vara som ett missbruk när man gör det på bekostnad av annat. När det blir så himla viktigt att man låter bli andra aktiviteter och bara sitter där och tittar på de här tv-serierna.

I och med DVD-boxens intåg kunde jag ta makten över mitt tv-tittande. Jag var inte längre styrd av någon tablå. I mitt huvud hade jag makten. Samma sak gäller på Netflix, jag känner att jag har makten eftersom jag själv har valt att kolla på Breaking Bad. Jag själv trycker aktivt på bildrutan för att den ska starta. Och kanske viktigast av allt, jag kan pausa och stänga av när jag vill. Jag styr, intalar jag mig själv.

Så när jag låg i min säng och följde Walter Whites resa från fattig kemilärare till makt- och pengagalen drogkung där i mars upptäckte jag efter en stund att jag faktiskt inte alls styrde mitt tittande själv. Netflix spelade ju upp efterföljande avsnitt automatiskt utan att jag aktivt valde. Hade jag tappat makten över mitt tvtittande? Ja, det kände jag att jag hade gjort. Jag hade reducerats från att vara någon som aktivt kollar på kvalitetserier till en passiv tittare som bara flöt med. Precis som vilken vanlig soffliggare som helst. Jag blev arg på mig själv. Sen kom jag på en lösning. Jag började själv klicka i gång nästa avsnitt. Inte skulle jag låta Netflix bestämma när nästa avsnitt skulle börja, inte skulle jag vänta i 15 sekunder innan jag fick se fortsättningen. Återigen fick jag makten, tänkte jag. Det berättar jag för Elisabeth Punzi som börjar skratta.

– Ja, man uppfattar att man styr, man uppfattar att man väljer själv men vad har du egentligen valt? Och vad är det du har hamnat i?

Nej. Vad hade jag hamnat i? Jag var i en situation där jag var tvungen att ha reda på vad som händer sen. Jag behövde få se hur det skulle gå för Walter White. Normalt kanske man kollar på tv för att lugna ner sig. Jag ser framför mig att man kollar på tv för att lugna ner sig och koppla av. Man kollar på ett eller två avsnitt av någon serie man tycker om, man uppskattar det och sedan är man nöjd. Ett eller två avsnitt gjorde mig inte nöjd. Inte heller en eller två säsonger.

– Grunden i missbruket är en oförmåga att vara nöjd, att känna att nu är det bra, förklarar Elisabeth Punzi.

Så är jag en missbrukare? Kanske. Tendenserna finns där. I diskussioner om missbruk talas ofta om de rent konkreta följderna av missbruket, att man blir av med sitt hus för att man spelat bort alla sina pengar eller att man blir av med sitt jobb för att man dricker för mycket. Men precis som för en spelmissbrukande multimiljardär har inte mitt tv-tittande några direkta konsekvenser. Den omåttligt rika spelmissbrukaren lider inte direkt av att spela bort pengar, jag som student lider inte direkt av att inte gå på mina lektioner.Men.

– Missbruk handlar inte bara om det rent konkreta. Det handlar mer om vad gör du inte när du kollar på serien? Vilka glädjeämnen i livet missar du för att du sitter vid din dator? Någonting förlorar du ju om du sitter där hela tiden, säger Elisabeth Punzi.

När jag sett 26 timmar Breaking Bad kom min flickvän på besök från Lund. Hon drog mig bokstavligen bort från min dator och det var det enda som gjorde att jag inte kollade vidare. Vi hade en trevlig helg, gick på konserter och var ute och åt och drack öl och tog någon cigarett och på söndagen följde jag henne till tågstationen. När hennes tåg lämnat perrongen vandrade jag först i lugnt tempo hem mot Olskroken. För varje steg jag tog ökade hastigheten och de sista femhundra meterna sprang jag. Så fort jag kom innanför min dörr tog jag fram min dator. Tangenterna tjöt när jag hamrade in Netflix i Safaris sökfält. Två sekunder senare började JAG kolla på Breaking Bads fjärde säsongs första avsnitt. Den natten sov jag två timmar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.