Skrämmande historier från Bordsjö – Midvintermordet

Skrämmande historier från Bordsjö

Berättelserna från Bordsjö har satt skräck i lokalbefolkningen i flera hundra år. Många utspelar sig runt den gamla släktgården. Magasinet Publik åkte dit för att skrämmas av godsägare Carl Bonde

gravsten 800

Midvintermordet

December 1857. Gårdfarihandlaren Johan Lundberg vandrar på de snötäckta grusvägarna runt Askeryd för att sälja tyger och verktyg. I takt med skymningen avtar det kraftiga snöfallet och endast små snöflingor ringlar lugnt ner mot marken. Han är snart framme vid Greve Bondes gård och kommer inom kort se den långa allén längs med slottet som han har vandrat förbi många gånger. Johan stannar upp. Det rör sig i granskogen. Han lyssnar. Något närmar sig. Snön ramlar av grenarna närmast vägen och ut ur skogen springer en man med stora steg mot Johan.

Ett hårt slag mot huvudet. Ett till. Han faller ner på vägen av smärtan. Skriker. Johan ser hur mannen tar upp något vasst ur fickan på den långa kappan och träffar Johan med full kraft i bröstkorgen. Smärtan är så outhärdlig att han inte ens hör sina egna skrik som ekar mellan de snöbeklädda granarna. Han ser inte hur snön färgas röd under hans tunga kropp. Han tittar upp mot grantopparna. Han känner snöflingor landa och snabbt smälta på hans näsa när han drar sitt sista andetag.

”…en flicka från bygden trädde fram och berättade att hon visste vem som hade mördat Lundberg.”

Mordet på Johan Lundberg nämndes inte förrän 1859 i tidskriften Hwad nytt?. Det beskrivs som ett så kallat ”dulgadråp”, ett fördolt dråp som sker utomhus av okänd gärningsman.
Fem år senare kunde man åter igen läsa om händelsen då en flicka från bygden trädde fram och berättade att hon visste vem som hade mördat Lundberg.

Tidningen Hwad Nytt? skriver: ”Sedan någon tid har härstädes berättats om en flicka i Askeryds socken som i år beredes till sin konfirmation, att hon har fått den fixa idén att flera gånger ha sett och talat med vålnaden af en för några år sedan på Askeryds sockens egor mördad westgöte hvars mördare hittills förblifvit oupptäckt, äfvensom att hon ser och igenkänner mördarne, som hon uppgifver vara 3:ne, af hvilka en är död och hvilkens tillstånd jemväl omtalas.”

Flickan uppgav också vart pengarna som mördarna tog från Lundberg skulle vara gömda men man kunde inte hitta något byte på den givna platsen. Bataljonsläkaren doktor Miltopée fick uppdraget att undersöka om flickan hade någon kroppslig sjukdom eller sinnesrubbning. Då flickan förklarades fullt frisk fick kyrkoherden Egnell ta över. Man ansåg att flickan behövde upplysas om sina vanföreställningar men kyrkoherdens försök nådde ingen framgång, enligt Hwad nytt?.
I byns gårdar och torp talades det om mördaren. Enligt skvallret var det en svensk-amerikan som hade rest till Amerika med Johan Lundbergs pengar.

Officiellt förblev gärningsmannen okänd och bytet var borta. Vid vägkanten där Lundberg miste livet reste man en sten med texten ”Knallen Johan Lundberg här lönnmördad 1857”. Berättelsen om mordet lever vidare i bygden runt Bordsjö. Hushållerskan Augusta arbetade på slottet i början av 1900-talet berättade åtskilliga gånger fram till sin sista dag i livet om hur hon som ung hörde det fruktansvärda skriket då Västgötaknallen Lundberg blev mördad.