Ett hem i krisen

HemWebb

Ett hem i krisen

Insidan av den vita skjutdörren till rummet är täckt av gröna klistermärken. Lika gröna som väggarna och vimpeln med favoritlaget Panathinaikos. Här i pojkrummet har Vasilis, 34, bott hela sitt liv med sin lillebror. Som så många andra greker är han arbetslös och tvingas bo kvar hos sina föräldrar.
Vasilis röker cigarett på cigarett och fingrar vant på sin koboloy, ett grekiskt radband som används för att döva rastlösa händer.
– Vi tillåts aldrig växa upp på detta sätt. Att vara 34 år och behöva be sina föräldrar om pengar, det är mycket svårt, säger han.

Mörka träsorter och orientaliska mattor väver samman lägenhetens öppna vardagsrum och ger en gedigen och välbärgad känsla. Men bakom den fasaden finns en familj som lever utan ekonomiska marginaler. Som 35% av alla greker är Vasilis och hans 27-åriga lillebror arbetslösa. Hela familjen lever på deras pappas lön som taxichaufför.
Vasilis mamma Anastasia sitter framför värmefläkten i vardagsrummet och tittar på en grekisk såpopera.
– Det var svårt nog innan krisen. Vi har pengar till hyra och mat men inget annat, säger hon och berättar hur de aldrig längre går ut.

Om någon i familjen skulle bli sjuk så finns ingen marginal att ta av. Dessutom har de belånat lägenheten för att betala för taxibilen. Om något skulle hända pappan skulle familjen snabbt hamna i skuld och bli av med sin lägenhet.

Vasilis blev av med sitt jobb som tekniker hos en mobiltelefontillverkare 2009. Han och hans bror hade precis börjat lägga undan pengar för att skaffa en egen lägenhet när krisen slog till. Under det första året som arbetslös fick han mellan 380 och 400€ i månaden. Men sedan flera år nu får han inget stöd av staten och kan enbart bidra till familjens gemensamma ekonomi med hjälp av olika dagjobb. Det kan handla om saker som behöver flyttas, lyftas, målas. Några gånger har han fått jobb på olika callcenter men som högst tre månader åt gången. Där får han ofta bara några euro betalt i timmen. Ibland så lite som 20€ för en åttatimmarsdag.
– Vi försöker att hålla oss lugna och inte trampa varandra på tårna. Alla är medvetna om att det är en jobbig situation, säger Anastatia.

Hon hade självklart hoppats att hennes söner skulle ha kommit längre i livet vid det här laget. Att de skulle skaffat sig eget boende och gift sig. Själv gifte sig Anastasia som 19-åring med militärjuntans fall färskt i minnet. Hennes söner tillhör vad som i Grekland kallas för demokratins generation.
Vasilis och hans bror är långt ifrån ensamma i sin situation. Över hela Grekland tvingas unga vuxna flytta hem till sina föräldrar efter att ha slutfört sin utbildning utan att få jobb eller efter att ha blivit uppsagda från sina arbetsplatser.

– Min mamma är en hjälte, hon har uppfostrat tre män, säger Vasilis i hissen på vägen ner till gatan. Han berättar på hur han sätter sitt sista hopp till en dröm om att starta ett café med fyra vänner. De planerar att gå in med sina sista besparingar.
– Funkar det inte så får jag helt enkelt emigrera, säger han.