Vreden

Atenwebb

Vreden

Varje gång dörren öppnas till restaurangen sipprar den stickande tårgasen in. Folk omkring oss hostar och grinar illa.
– Det gick snabbt idag. Vi var snabba, men de var snabbare, säger Vlasis mellan souvlakituggorna. Alla verkar ligga illa till på Atens gator inatt.

Den 6e december 2008 sköts 15-årige Alexandros Grigoropoulos till döds. Två poliser hade i strid med order konfronterat ett gäng ungdomar i området Exerhia i Aten och vid något tillfälle gick ett skott av som dödade Grigoropoulos. Om skottet var direkt eller en richocett lär det tvistas om i evigheter. Resultatet blev i alla fall de landsomfattande upplopp som kom att kallas Decemberupploppen i Grekland.

Idag är det den 6e december 2013, exakt fem år sedan den ödesdigra dagen då Grigoropoulos dödades och blev en symbol för hur utsatta unga greker kan vara inför polisens makt. Varje år har hans dödsdag markerats av protester som ofta riktar sig mot polisen och det korrupta rättssystemet. Detta år arrangeras två demonstrationer i Aten och den större av dem ska just avgå från universitetsområdet nära centrum.

Klockan är nästan sju på kvällen och solens sista strålar håller på att försvinna bakom betonghusen. I luften hänger cigarettröken tung över demonstrationståget som tågar ner mot Omonia. Någonstans mellan 2000 och 3000 antifascister har slutit upp. På båda sidor omges tåget av poliser som fingrar på sina brandsläckarliknande behållare med pepparspray. Axel- och benskydd, kravallsköldar och gasmasker blir barriärer mot demonstrationståget som ska skydda det mjuka köttet under och samhället bakom. Samhället som kostade Grigoropoulos livet. Samhället som låtit fascismen frodas till den grad att rapparen Pavlos Fyssas fick sätta livet till tidigare i höst. Inget går att särskilja här. Krisen, fascismen, poliserna, fattigdomen. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt.

Demonstrationen viker av och slingrar sig upp mot Syntagmatorget. Flocken blir en massa som nästan fungerar som en sammansmält individ. Ett Flockdjur. Något som inträffar i ena änden av massan skickar chockvågor av oro i alla riktningar. Alla ögon riktas åt samma håll vid ljudet av oroligheter. Över massan hänger juleljusen otända mellan gatulamporna.

Här finns unga tjejer och gamla gubbar jämsides de vanliga unga arga männen. Den grekiska anarkismen är mer än en ideologi, den har även en praktisk roll att spela. I krisens tider är det anarkistisk självorganisering som leder till soppkök för de hungrande. Det är anarkister som ockuperar övergivna lokaler för att ordna boende åt hemlösa och det är självorganiserade antifascister som driver bort nynazisterna när de ger sig ut och patrullerar.

Vid Syntagmatorget stannar demonstrationen upp en kort stund utanför regeringsbyggnaden men förblir lugn. En tystnad sänker sig över tåget.
– Från och med nu får ni vara försiktiga, säger en meddemonstrant.

Tåget blir tystare och tystare. När den kommer tillbaka till startpunkten vid Propylaia avvecklas demonstrationen utan ett ord och utan att tappa i fart. Banderollerna viks ihop och Flockdjuret börjar kryssa sig fram på gatorna mot Exerhia.
– Nu börjar festen, säger samma kille över axeln.

Demonstrationen fortsätter in i Exarhias mörker mot platsen där Grigoropoulos miste livet. Här är det inte motiverat att ha gatulamporna igång i kristider. Talkörer om Pavlos Fyssas och Grigoropoulos ekar mellan väggarna. Gruppen splittras upp och tar olika vägar till torget. Några hundra antifascister når fram till Exarhia. Det hör till tingens gång att polisen snart ska dyka upp för att storma torget, så slutar det varje år. Exarhia har anor av att vara ett bohemiskt område med stark solidaritet mellan de som bor där. Området har alltid varit kopplat till radikal politik och det är därför polisen kommer just hit efter demonstrationen. Genom att provocera fram upplopp vill de bryta solidariteten i Exarhia.

I korsningarna sätter några eld på soptunnor och börjar bygga upp barrikader. Först händer ingenting en ganska lång stund medan små grupper rastlöst cirkulerar mellan skuggorna på det lilla torget.

Sedan händer det, precis som Vlasis ska säga senare, väldigt snabbt. I det västra hörnet av torget börjar höga smällar ljuda från gatorna som leder ut från torget. Det är polisens chockgranater som besvaras med demonstranternas hemmabyggda varianter. Molotovcocktails besvaras med tårgas och snart springer alla. Flockdjuret är ett djur utan ögon och som bara drivs framåt av paniken. Polisen syns inte ens, men de hörs. Smällarna från chockgranaterna och fräsandet av tårgas fortsätter. Öron ringer och blottad hud svider av tårgas. För en mindre grupp slutar spurten i en restaurang i ett gathörn ett kvarter från torget. Ägaren välkomnar demonstranterna och frågar om de behöver gömma sig på övervåningen.

Utanför fönstren brinner det i korsningen och poliser i gröna dräkter och vita hjälmar joggar förbi då och då. En och annan smäll hörs bortifrån Exarhiatorget. Natten är långt ifrån över, alla verkar ligga illa till på Atens gator inatt. När förvirringen lagt sig har ett hundratal aktivister omhändertagits av polis och ett 30-tal av dessa anhållits. Flockdjuret har jagats tillbaka till sin håla för denna gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.