Astrid strålar starkare än någonsin

astrid

Det blev inget långt sommarlov för Astrid efter studenten. Hon flyttade från Mölndal till Milano för att testa något nytt, ett liv som modell. Efter bara tio månader börjar karriären ta fart på riktigt och idag har hon agenturer över hela världen.

Astrid sitter på sängen i sitt flickrum och bläddrar fram till sidan 138 i DV Modes senaste upplaga. De tjocka blanka sidorna visar Astrids första framträdande i en svensk tidning. På bilderna bär hon kläder från stora modehus, Dolce & Gabbana, Prada och Dior. Det dyraste plagget är en ullklänning med glasdekorationer värd 36 365 kr.

– I Milano jobbar jag ju så där känns det inte konstigt att se sig själv men här i Sverige känns det verkligen jättekonstigt.
Tidigt i mars kunde man även springa på en stor affisch av Astrid på Åhléns i Nordstan, i en kampanj för Elvine. Själv hann hon inte se bilden men skakar på huvudet och skrattar av tanken.
Astrid har nu fyllt 20 år och modellkarriären har verkligen tagit fart. Hon har just nu agenturer i bland annat Sverige, Italien, Danmark, Tokyo och New York. Insikten att hon har tagit sig hela vägen dit på egen hand, under bara tio månader är svindlande.

Allt började då Astrid ställde ut sina akryltavlor på ett galleri i Göteborg i maj förra året, sin sista termin på gymnasiet. På galleriet träffade hon en fotograf som ville ta lite bilder och tyckte att hon skulle kontakta en modellagentur.
– Jag hade inställningen att det inte skulle bli någonting. Men precis när jag hade gått utanför dörren efter fotograferingen på agenturen ringde de upp mig och ville ”signa” mig.
Efter att betygen var satta, studentsångerna hade klingat ut och Astrid hade skaffat sig en portfolio med arbetsprover åkte hon till Milano för att börja sin nya karriär.
– Det var läskigt. Jag var skitnervös. Mest för att jag inte visste något. Det var så olikt världen jag var van vid.
Nu började det hårda arbetet på riktigt. Astrids första tid i Milano gick ut på att gå på castings för att ansöka om olika jobb och knyta kontakter med kunder. På castingen möttes hon av en jury som bedömde hennes utseende, bilderna i hennes portfolio och hennes sätt att gå.
– Man får tänka att det inte är min personlighet de bedömer. I början var det jättesvårt men jag har blivit bättre på det.

”Jag kan Milano bättre än Göteborg. Jag kan varenda tunnelbanestation.”

Att etablera sig i modebranschen är inget för den lata. Astrid kunde ha upp till tolv castings på en dag. Kanske köa bakom hundra andra jobbsökande modeller för att sedan träffa en jury som med sina ”pokerface” inte ger några tecken på om hon fick jobbet eller inte.
I ett halvår, med en pärm fylld av arbetsprover och ett par högklackade skor sprang Astrid runt på olika castings runt om i staden.
– Jag kan Milano bättre än Göteborg. Jag kan varenda tunnelbanestation. Det är ganska mycket som orientering för ibland behöver man faktiskt springa, om man är lite sen!

webb astrid2
Foto: Daniele Rossi

De slitsamma sex månaderna lönade sig till slut. Inte bara har Astrid fått ett otroligt bra lokalsinne och goda språkkunskaper, utan också en etablering i modebranchen och värdefulla kundkontakter. Astrid har gjort sig ett namn i Milano och nu även utanför Italiens gränser.
– Ens utseende kan passa olika i olika länder och städer. Vissa passar i Paris, andra i Tokyo. Det kommer att låta dumt men jag passar på väldigt många ställen eftersom jag är blond och blåögd, säger Astrid blygsamt och tittar ner i köksbordet.
Idag behöver hon inte gå på lika många castings utan får jobb från sina agenturer. Karriären har tagit en ny riktning, likaså har Astrid.
– Jag känner att jag har förändrats och utvecklats som person. I början var jag väldigt blyg och ville vara alla till lags. Jag brukade knacka försiktigt på dörren när jag skulle in till fotograferingsteamet och ingen annan knackade på den där dörren för det var ju en glasdörr, säger Astrid och skrattar glatt.
– Vem knackar på en glasdörr liksom? De ser ju att man är där. Nu går jag bara rakt in och kramar allihop.

Astrids stärkta självförtroende lyser fram genom de ljusa ögonen och varma leendet när hon pratar om sina första fotograferingar. För visst var hon nervös när det var dags för de första fotojobben och allt fokus var på henne. Och hur ”modellar” man egentligen, när man aldrig har gjort det förut?
– Fotografen säger åt en vad man ska göra för poser men det jobbigaste var när de sa ”gör lite fritt!” Vad sjutton ska man göra då? säger Astrid och skrattar.

”Jag tycker faktiskt man borde bli jämförd med skådespelare, det är mycket som är lika. Man måste verkligen gå in i en roll.”

Modellyrket liknar inte många andra tjugoåringars jobb. Att leva som professionell modell skiljer sig mycket från hur livet såg ut för Astrid i Mölndal.
– Jag förväntar mig inte att någon annan ska förstå men det finns mycket fördomar. Folk tror att det är glammigt att vara modell men det är det inte. Många tror också att man är berest men jag har bara andats luften i de olika länderna. Som när jag var i Paris i förrgår hann jag bara se Eiffeltornet snabbt. Och jag sprang förbi Notre Dame av ren slump.
Under en period i Milano bodde Astrid i en lägenhet med åtta andra modeller från världens olika hörn. De delade på två toaletter och ett kök. När hon åker iväg på olika jobb får hon ofta dela både hotellrum och säng med en annan modell som hon aldrig träffat. Betalningen kan också variera.
– Agenturen i Paris kan ta 60-70 procent av betalningen. I Milano 50 och i Sverige kanske 40 procent. Men de hjälper till med mycket. De hjälper mig med castings och allt möjligt egentligen. Det är en trygghet.

Modebranchen kan vara svår att förhålla sig till. Astrid beskriver det som en hatkärlek. För mitt i det konstnärliga och kreativa skapandet finns en ytlighet där utseendet går före allt annat. Astrid har funderat mycket över modellyrket och vad det innebär att skriva ett kontrakt om sitt utseende.
– I början kändes det konstigt, hela grejen att man säljer sig själv och sitt utseende. Men modellyrket borde få mer respekt. Jag tycker faktiskt man borde bli jämförd med skådespelare, det är mycket som är lika. Man måste verkligen gå in i en roll.
Ett av Astrids fotograferingsjobb genomfördes på en strand, en mycket kylig dag. Det var inte särskilt glamouröst men ett av de roligaste jobb hon gjort.
– På en av bilderna ser det ut som jag ligger på stranden och att det är varmt och skönt. Under själva plåtningen frös jag så mycket att jag hackade tänder och sanden var full av äckliga cigarettfimpar. Men det är det ingen som vet, säger hon och skrattar till av tanken.

Den första veckan i mars har varit grå men Astrid försäkrar att Milano kan vara ännu gråare än Göteborg. Hon har några dagar ledigt och ska passa på att sova ut, träna yoga, träffa kompisar och kanske måla tavlor. För just nu kan faktiskt vad som helst hända.
För en vecka sedan var Astrid i USA för första gången och jobbade med en fotografering för klädmärket Abercrombie & Fitch, i Santa Barbara, Los Angeles. Hon kommer få göra fler långflygningar då hon har fått agenturer utanför Europa, både i Tokyo och New York.
– Jag är beredd att köra igen. Nu har jag hunnit smälta vad som har hänt. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.